Alkoholhalten i vin kan ej provas med ett instrument av areometertyp, som består av en glasspindel, vilken får flyta i den vätska, som skall provas. Jag påpekar detta, emedam många vinberedare av misstag fått sådana i optiska affärer.
Den verkliga vinprovaren består av ett glasrör med en fin kanal, som i ena ändan är utvidgad till en tratt. Glasröret är försett med en skala. För provningen erfodras endast några droppar vin. Vinprovaren hålles förste med spetsen nedåt och tratten uppåt, och i den den senare hälles några droppar av vinet. Detta rinner då ned genom den fina kanalen i instrumentet, och när vinet börjar sippra ut genom spetsen nedtill, är kanalen fylld med vin. Skulle den lilla kanalen innehålla några luftbubblor, får man låta ytterligare något vin droppa ut, så att luftbubblorna försvinna.
Därefter vänder man vinprovaren och ställer densamma med tratten nedåt på en tallrik i lodrätt läge. Vinet sjunker då i kanalen på grund av sin egen tyngd, och när rörelsen avstannat, kan alkoholprocenten avläsas i överkanten av vätskepelaren. Hela proceduren tager endast ett ögonblick, och det hela är mycket bekvämt. Efter varje undersökning måste vinprovaren genomspolas med vatten, ty om vonet får självtorka på insidan, uppstår en sockerbeläggning, som kan förorsaka någon missvisning.
Denna vinptrovare visar ungefärliga alkoholhalten för hemberedda viner av normal sammansättning. FÖr andra vätskor är den icke avsedd. För att under och förtydliga avläsandet av alkoholhalter är den graderade skalan å baksidan belagd med ett skikt av s.k. mjölkglas.
— Harry Edelman
